BLOGG! SUPER MORSAN!

BLOGG! SUPER MORSAN!.

BLOGG! SUPER MORSAN!

BLOGG! SUPER MORSAN!.

BLOGG! SUPER MORSAN!

Så kändes det idag ialla fall! =)

Tänkte bara dela om vad som kommit upp idag.

Nu tar jag av mig super morsan dräckten som ändå alltid blir för stor i slut änden! Nu stannar jag och bara är mamma till mina barn. Vad har hänt idag?

Vaknade och sonen på 4 år har har ett väldigt tonläge och fruktansvärt gnällig röst och tror helt klart att hans hörsel behöver kollas upp… för den funkar knappast! Han upprepar samma ord och önskan.. ursäkta rätt ord är nog ORDER.

Har en underbar dotter på 7 år som gärna drömmer sig i väg och hittar saker ÖVERALLT, det kan bli 4-5 stopp på väg till bilen som står ca 10 meter från porten. Hon glömmer tom att ta sig ur bilen ibland.

De har sina turer genom åldrarna och jag är medveten om att det bara är det … turer, perioder osv. Det är övergående.

Tog sin tid att ta sig iväg på marknaden .. det ska hittas rätt kläder till rätt väder, frukost och lunch ska hinnas med så det blir glada mätta ungar, extra kläder ska packas, vatten flaskor för det är väldigt varmt. Mamman ska dushas och göras klar för dagen och det tar sin lilla tid det med kan jag lova. Sonen och dottern ryker då konstant ihop, och sonen får gå in på rummet med sitt humör 2 gånger .

Mamman letar örhängen och försöker sminka sig. Sonen vägrar gå ut i kläderna han har och ska ha andra… Innan så har man även småstädat för att man ska komma hem till någolunda mysigt när man varit borta en hel dag, diskat så det bara är att köra igång med maten.

OK! Så nu är vi äntligen påväg. Kommer ner till marknaden, glada och lite extra till sig är de. Som om att släppa ut kalvarna på sitt första bete. Ja ni bönder vet hur det är!!! haha Hålla koll vart de är, den ena som kan fastna vid de där vackra sjalarna och ha tindrande ögon .. glömmer om världen och den andra som redan ligger 5-6 meter före och som helt plötsligt står framför en och lyfter upp min klänning in för alla! Alltså .. kort klänning – höga klackar – svårt att hinna ikapp och kan bli pinsamt! Speciellt när sonen är på klänningen hela tiden och det var även snorhalt att kliva i barnkarusellen med de klackarna!! haha

Tog sin lilla tid och tack och lov att min underbara väninna är med och har ett par extra ögon, ja jo vi tappade bort henne med en sisådär 2-3 gånger, men dottern hittade henne.

Karuseller!!! Ich!

Men men jag började med barn flygplanen med min son… nr 1 .. den knakade som tusan när den höjdes och sängtes!! nervöst! Och pinsamt .. man kanske skulle gå ner de 4,5 kilorna ändå??? ( och efter dagens slut säkert 5,5 kg) Nr 2 .. den gick runt runt … den tog, började må lite små illa.

Tiden bara försvann .. och man fångar in de små med armarna då och då utan att titta .. man vet vilken höjd och vart de är oftast .. men det vore ju inte helt omöjligt att man plötsligt har råkat curla in fel unge så ibland får man se sig för!

Socker vadd!!! Japp nu finns det typ 15 smaker och olika färger, som vid minsta lilla komma åt genast blir en orange eller skrik rosa färg som sitter ÖVERALLT! De borde helt klart dela ut gratis dushar efteråt med kläder på! En sån som finns ute på badställen.. ställa in dem och dra i snöret! Vips alà rena ungar som man känner igen!

Min väninnan tar sedan en av de hemska karusellerna med min dotter tack och lov! Men det fanns fler behov.. I mitt förvirrade, för varmt, röksugen, hålla koll på sonen som fått godis och ter sig ganska likt den ekorren som druckit redbull på filmen ”Bakom häcken” tillstånd så säger jag JA. Så ser mig omkring.. kan finnas någon som kan ta min plats.. där står en pappa och mamma som jag känner,nyss sett pappan åka. Frågar om han inte vill åka om jag betalar? Men han är halv vit i nyllet och ser ganska slut ut, så det blir till att bita ihop och närma mig karusellen. Går fram och det fanns en plats över för oss, Karusell killen ler och ser hur jag våndas, frågar om jag MÅSTE ta av mig stövlarna? Phu nej gällde bara tofflor. Han ler och säger, ska berätta en sak för dig… – Ja säger jag.. jag kommer helt klart hålla ihop benen med den korta klänningen. Haha det var inte det.. Han ska berätta när jag tagit plats och han fällt ner bågen som är säkerhet och låst fast… – Ibland kan bågen sitta lite dåligt, vräker han ur sig och ler runt! haha tack för den! Alltid snällt folk! Ok.. karusellen är väl ganska läskig, vi skriker både jag och dottern, hon med den ljusa skära i fönster tonläget och jag i panik mera åt bröl hållet! Inte vackert men inget som man bryr sig om för stunden. Karusellen saktar ner .. och stannar.. och byter håll!! Helt plötsligt försvinner det man trodde man skulle klara av att gå igenom. Man ser mest blått (himmeln) och finns inget att riktigt fästa blicken på…. Men gott folk.. ÖVERLEVDE och kommer säkert göra om det. Innan vi ska åka vill dottern spela på sån maskin med klor som man ska styra och fånga nallar med.. hon har 30 kr .. 10.. miss.. 10 kronor till, miss och humör+skrik! Jag lägger i en 10 och lyckas få upp en. TACK MAMMA! Du är bäst!!! Vrålar dottern.

Sonen tittar surt!!- Jag vill också ha en!! Har 10 kronor kvar i plånboken och sen ekar det för dagen, lägger i den och siktar… ja där satt den, lyfter inte ett ögonbryn över den enorma turen utan bara andas ut och dagen har varit helt fulländad!

Nu har man flängt runt och hjärnan är både snurrig och överhettad av värmen, kommer på att det inte alls finns allt till middagen hemma och tar en tur förbi ica. Kommer hem och gör middagen, köpt tårta som vi ska göra ikväll med jordgubbar, polkagrisar och gelehallon på. Då är morsdagen räddad och de kan servera mig den i present till frukost i morgon, ja inte hela tårtan naturligtvis!! Nån bit ska väl de ha med! hahaha

Ser mig omkring här hemma och TÄNKTE att det skulle kunnas ta reda på en hel del här tills eurovision eller vad det heter som vi ska titta på ikväll om någon av oss fortfarande är vaken vill säga. MEN.. nej.. det är bättre och bara mysa.. det har varit full fart hela långa dagen, det behöver verkligen inte vara jätte städat för att titta på tv, det funkade utmärkt igår =)

Så nu släpper vi ALLT och tar oss lite jordgubbar med grädde på den mysiga balkongen och bara jäser. I morgon har jag som mål att tvätta och titta på massa film och mysa med barnen.. inga måsten alls!

För om jag gör för mycket och ska vara den där super morsan så skulle man behövas klonas, eller så tar man slut och vem av oss tjänar på en trött sur mamma med as kort tålamod? Hoppas ni med har en fin helg och njut utan att vara mer än man är! Man duger! Over and out!

Förälskelse! Vad är det? Vad gör man?

Förälskelse! Vad är det? Vad gör man?.

Förälskelse! Vad är det? Vad gör man?

God middag på er!

Har fått lära mig mer och frågat runt lite om kärlek och förälskelse igen.

Det med förälskelse. Hur funkar det? Vissa säger att de blir helt uppslukade och glömmer omvärlden helt! Vissa har inte ens kännt förälskelse. Vad är då förälskelse? Här finns lite olika saker jag fått berättat som kan höra till förälskelse:

*Killar i magen (fjärlilar) *hjärtat slår lite snabbare eller hårdare. *Hjärnan funkar inte fullt ut, dålig konsentration. *Mindre sömn *Ler oftare och gärna fånigt. *Vid sms kontakt som det kan vara i början, tittar på mobilen 100 gånger för att se om det kommit något.. typ vad som helst.. bara ett ”hej” får hjärtat att slå! *Blir lite ”fjantig” haha. *Facebookare… tittar på den andres bilder och känner lycka, eller småsuckar trånande kanske. *tanken letar sig iväg och man kan då och då komma på sig att tänka på personen ganska ofta under dagen som går och dagdrömmer kanske. *svettas mer. *Fylld av tankar och förhoppningar.

Frågade några bekanta om vad de tycker förälskelse är med 4 ord:

Män:

*passion, närhet, naken…två

*passion, lust, trofasthet, utlämnad

*Passion, glädje, romantik, njutning

*Fjärilar i magen, värme, trygghet och pirr i hela kroppen

Kvinnor:

*tankspridd, hungrig, hålla handen,träningsvärk, trånande, glad, fjärilar i magen, svettig, ler med ögonen, nervös, kramsjuk.

*pirr…lycka…omtumlande.

*lycka, närhet, ”pirr i magen”-känsla, värme *underbart, pirrigt, helt galet, okontrollerat

Vi alla upplever det olika efter vad vi kanske varit med om eller vad vi tillåter oss känna.

En sak som är säker =) alla hanterar nyförälskelse på olika sätt.

personligen? Ja känner igen en hel del av vad som skrivits.

Men har jag lärt mig något om det? Hur det funkar för mig? Personligen så tycker jag att det är nödvändigt med lite pauser och att man får sakna personen i fråga. Att få tid att få tillbaka lite av förståndet då och då. Tid att reflektera över situationen.Och jag vill gärna få in tanke känsla och handling. För det känns som om allt går på känsla… och kanske är det rädsla, kanske en gnutta kontrollbehov eller kanske är det bara sunt att stanna upp och tänka till och känna efter och inte bara gå på känsla..

Blir man ”kärleken är blind” ? Känns lite så om man inte låter förståndet få vara med och råda. Sen det med hur man agerar.. Lämnar för mycket i sticket? Hur beter man sig?

Vad har jag lärt mig? Att inte ge upp mig själv eller mina intressen, att hålla kvar mina vänner och värna om dem. Göra sånt som jag tycker om för att få den energi och kraft som det ger mig.

För det är ju sånt som personen bla blir förälskad i. Försvinner den personen.. vad blir då kvar? Är det då efter förälskelsen är över som det oftast spricker? För att det är inte längre den personen man föll för? Visst en del prioriteringar får man självklart göra, det är ju så det fungerar.

Men något jag har med mig är: Förhandla inte med mig själv om mig själv, förlora inte mig själv. (den texten står på ett papper i röd text på mitt kylskåp med ett stort hjärta runt) För det har hänt och då blir det inte rätt. Det är hela tiden mitt ansvar hur mycket jag väljer att kopromissa och det är bara jag som själv vet hur jag ska må bra.. ingen annan. Endast mitt ansvar! Mitt ansvar att vara rak och ärlig. Mitt ansvar att ta hand om mina känslor.

Har en fin text :

Jag vill hålla av dig, utan att hålla fast dig. Jag vill ha dig, utan att äga dig. Jag vill älska dig, utan att göra om dig. Jag vill vara nära dig, utan att kväva dig.

Jag vill ge dig kärlek,utan att ställa krav eller villkor. Jag vill ge dig av mig utan att ge upp mig. Jag vill leva med dig, jämte dig, utan att gå före, utan att sacka efter.

Den är väldigt fin <3

Igår åkte min darlig hem 30 mil härifrån och känslan var så otroligt dubbel: Ville inte att han skulle åka och vetskapen att det kommer att ta ett bra tag tills vi träffas igen, men sen behovet av att vara själv. Vill och behöver… 2 olika saker men ack så förvirrande =) <3

Önskar er alla en härlig dag och sänder er kärlek idag! Tack alla ni som står ut med min frågvisa personlighet och för era raka och ärliga svar!

Sorg: ”Kan jag le mellan tårarna så känns inte min sorg så hopplös”

Ibland kan det helt enkelt bli för mycket. När man helt enkelt inte orkar mer. När smärtan i bröstet blir verklig och det gör fysiskt ont. Det är inte farligt. Det dödar inte, även om det funnits gånger man trott att man skulle ”kunna” dö av smärta.

Den känslomässiga smärtan, jag möter dig på vägen. Har verktygen nu för att kunna hantera dig. För att kunna hela oss.

Låt alla realistiska och orealistiska tankar och känslor flöda. Det kommer att finnas en röd tråd i slutet att hålla sig i, ett accepterande. Låt illutionerna få komma fram, sörj dem, gråt över dem, släpp dem fri och lämna dem.

Det är saker som aldrig blev, som aldrig skulle blivit.

Det är brista förhoppningar skapat av ett barn.

Räck ut min hand och luta mig mot de vänners famn som finns nära mitt hjärta. När illutionerna blir mer och mer avlägsna så kan jag öppna dörrarna och se tydligare på mitt liv.

Vart är jag, vem är jag och vart är jag på väg. Vill inte sluta lära känna mig på nytt eller överge mig. Det är ju mitt eget liv.

Mitt ljus. Min gåva. Mitt ansvar.

Och har en underbar tanke ”Så länge jag även kan le mellan tårarna känns min sorg inte så hopplös.”

Det kommer jag långt på.

Det var det som fanns i mitt hjärta just idag. Millan

Konflikt ,Diskussion ( latinska ordet ”discutare” och har fått betydelsen ”undersöka” och ”pröva” och det gillas) Kärleksfullt

Konflikt

Diskussion ( latinska ordet ”discutare” och har fått betydelsen ”undersöka” och ”pröva” och det gillas)

Kärleksfullt

När jag hamnar i situationer där rädsla tar över, så kommer jag längre ifrån att handla med kärlek till mina med människor. Ta bara exemplet att ta en konflikt eller diskussion med någon. Att sätta en gräns till någon, vem som helst, på jobbet, en vän, sitt barn eller en partner. Om man är rädd för att göra det och vad som komma skall när det är gjort. Du vet ju inte vad det blir för slutresultat eller hur? Eller om jag är osäker på vad som är rätt eller fel. Men om jag innan tänker ut vad slut resultatet ska bli och om jag tänker att det blir negativt. Då kommer det med stor sannolikhet bli så att jag agerar genom rädsla och genom rädsla följer då massa annat onödigt med. Hur hanterar jag det då? Skjuter det framför mig? Reagerar med ilska? Handlar i frustation? Låtstas som om problemet inte finns tills det går över huvudet och bägaren rinner över?

Om jag handlar med kärlek och låter resultatet bli som det blir, litar på att min handling blir rätt? Vad händer då? Kan handla med ödmjukhet och förståelse. Kan mötas. Möjligheten till att prata MED varandra istället för TILL varandra. Möjlighet att kunna mötas.

Jag provade det för ett tag sedan, en kvinna jag inte känt så länge men träffar mycket. Hade fått mycket kritik och tillsägningar, och att det gick över gränsen för mig när det började att fräsas till mig. Började med att se på mig själv vad jag kan förändra, eller om jag handlar fel? Tog reda på fakta om hur det får gå till. Och insåg att jag måste sätta en gräns för min egen skull, vi går in på ett rum och talar ut. Personen säger att det varit för mycket och att det gick ut över mig och att varför kritik till mig var för mitt eget bästa för att jag ska vara så bra jag kan och inte göra misstag eller fel. Min reaktion gjorde mig tacksammen. Gick fram och gav en bamse kram och tackade för denne persons omtanke och kärlek till mig ( med att den ville att jag ska lyckas) Och godtar ursäkten med att lägga över på mig. Och tydligt förklara att jag är fullt kapabel till att stå för mina egna handlingar och misstag, att jag inte behöver dennes hjälp, att jag kan stå på mina egna ben. Vi kommer överänns om hur vi vill att det ska se ut. Vi går ur rummet med leenden och jag ser redan fram mot att träffa henne igen.

Som sagt den gången lärde jag mig något, om att inte vara rädd för att lyssna, inte vara rädd för att mötas, inte vara rädd för att se på mina egna tillkortakommanden eller att andra inte heller är perfekta utan har brister de med. Då blir det kärleks fullt. Man får ett helt annant kroppspråk och utsänder inte : ta en steg och se om du hittar en mina! haha

Har fortfarande rädslor för saker och ting idag men kan då be folk i min omgivning om hjälp när jag inte förstår eller om rädslor kommer in. Och det är en underbar gåva att få hjälp och råd av människor i min omgivning som vidgar mina vyer för hur livet kan se ut. Tja det har väl till och med hänt att jag flytt. haha Och visst är det ibland lite läskigt att ta tag i vissa saker, men efter som övningarna serveras så är det till att fortsätta hugga in, man växer och sen blir det mindre och mindre läskigt med tiden.

För många år sedan hade jag ALLTID flytt hals över huvud för vissa rädslor, dövat dem på ett eller annat sätt, stängt av eller nått. Skulle inte bett om hjälp, för då fanns INTE intresset och önskan om att lära känna mig själv på riktigt, det fanns inte mycket till ödmjukhet och ordspråk som ”ensam är stark” ”jag vet bäst” låg bäst till.

Idag med alla härliga människor runt om mig som jag ibland träffar ofta eller kanske bara ett ögonblick i mitt liv, har jag mycket att lära av eller med.

Tack alla ni för att ni förgyller mitt liv! <3 Behövde bara få det ur mig!! Kram!!